Att adoptera – ansvar och lagkrav

Senast uppdaterad: 7 juli 2026

Att adoptera en katt är ett av de finaste besluten du kan ta – och ett långsiktigt ansvar. Den här sidan sammanfattar vad som gäller enligt svensk lag och vad du bör tänka igenom innan du skickar en intresseanmälan. Sidan är allmän information, inte juridisk rådgivning. Varje förening har dessutom sina egna adoptionsvillkor och rutiner.

Ett långsiktigt åtagande

En katt lever ofta 15–20 år. Under den tiden ansvarar du för mat, veterinärvård, försäkring, kattvakt vid resor och daglig omsorg. Räkna med löpande kostnader varje månad och med att oväntade veterinärkostnader kan uppstå. Fundera igenom din boendesituation, din vardag och vad som händer vid förändringar som flytt, allergi eller familjetillökning – katten ska med hela vägen.

ID-märkning och registrering är lag

Sedan den 1 januari 2023 ska alla katter i Sverige vara ID-märkta och registrerade i Jordbruksverkets kattregister. Det gäller både innekatter och utekatter.

Katten ska vara ID-märkt med mikrochip eller örontatuering och registrerad senast vid fyra månaders ålder.
Tar du över en katt som är äldre än tre månader ska du se till att den är eller blir ID-märkt, och registrera dig som ägare inom fyra veckor.
Vid adoption är det du som ny ägare som registrerar ägarbytet – den tidigare ägaren kan inte göra det åt dig. Du behöver kattens ID-nummer; Jordbruksverkets e-tjänst guidar dig genom ägarbytet.
Registrering och ägarbyte kostar 40 kronor via Jordbruksverkets e-tjänst (100 kronor via blankett).
Katter födda före den 1 januari 2008 är undantagna från kravet men får registreras frivilligt.

Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet och kan besluta om åtgärder, ytterst vite, om en katt inte är märkt och registrerad.

Djurskyddslagen gäller alla kattägare

Djurskyddslagen (2018:1192) ställer grundläggande krav på alla som håller djur:

Katten ska behandlas väl, skyddas mot onödigt lidande och sjukdom, och kunna utföra sitt naturliga beteende.
Det är förbjudet att överge ett djur av tamdjursart. En katt får aldrig lämnas att klara sig själv – varken vid flytt, semester eller om livssituationen förändras.
Katten ska ses till minst två gånger per dygn, oftare om den är till exempel ung, sjuk eller skadad, och ha tillgång till foder och vatten.
Kattungar får inte skiljas från sin mamma före tolv veckors ålder, annat än om det finns särskilda skäl.

Kastrering och utevistelse

Enligt Jordbruksverkets föreskrifter ska katter som rör sig fritt utomhus vara kastrerade, steriliserade eller på annat sätt förhindrade från okontrollerad förökning. Många föreningar kastrerar sina katter före adoption eller ställer det som villkor – fråga föreningen vad som gäller för just den katt du är intresserad av.

Föreningens egna villkor

Utöver lagen har varje förening egna adoptionsvillkor, till exempel hembesök före adoption, krav på nätad balkong eller att adoption endast sker inom ett visst område. Villkoren visas i samband med intresseanmälan eller på föreningens sida. De finns för kattens skull – föreningarna känner sina katter och vet vilka hem de passar i.

Efter adoptionen

Registrera ägarbytet i Jordbruksverkets kattregister inom fyra veckor.
Teckna en kattförsäkring och etablera kontakt med en veterinär.
Ge katten tid att landa i sitt nya hem – de flesta föreningar delar gärna med sig av råd under den första tiden.
Hör av dig till föreningen om något inte fungerar. En seriös förening vill hellre hjälpa till än att katten far illa eller lämnas vidare.